En av anledningarna till att jag älskar mat så mycket är att det är en så stor del av vårt sociala liv. Eller vår hela existens. Liksom språk gör att vi kan kommunicera med varandra, så kan maten föra oss samman på ett näst intill magiskt sätt. Den berättar en historia om vilka vi är och vilka vi vill vara, varifrån vi kommer och kanske vart vi ska. Maten finns med i sammanhanget när vi firar något, när vi är ledsna, när vi umgås med varandra, när vi föds och till sist när vi dör.

Idag blev jag återigen påmind om vilken otroligt viktig del maten är i vår kultur och vårt sociala liv. Jag arbetar som timvikarierande lokalvårdare på en skola just nu, och imorse städade jag på ett dagis. Barnen var på väg att samlas runt matbordet. ”Ska vi se vad det lagas för gröt idag?” hör jag en i personalen fråga ett barn.

Luften doftar gott av mjölk och kanel. Jag, som just var på väg in i samma rum där frukosten just höll på att tillagas, blir nyfiken och hälsar på den färgstarka damen som står och lagar mat. ”Vad blir det för gröt idag?” frågar jag nyfiket.

Med den frågan kände jag det som att jag öppnade en port mellan mig och denna främling. Där, omringad av doften av kanel och mannagrynsgröt, får jag ta del av en liten bit av denna kvinnas historia och hennes kärlek till maten. Hon berättar för mig att det är mannagrynsgröt som hon lagar, och att hon är känd just för sin goda gröt. ”När någon vikarie varit här istället för mig blir det inte lika bra, säger de. Det blir klumpar i gröten, som om de bara rörde ihop den. Det sägs att det märks att jag lagar maten med kärlek.”

Historien om hennes gröt fortsatte längre än så, men jag kan inte återge den med samma glöd som kvinnan själv gjorde, så jag låter bli. Maten förde på något sätt samman oss två främlingar där i köket den tidiga morgonen. ”Rätt kvinna på rätt plats” säger jag med ett leende, tar min vagn och går vidare med städkäppen i högsta hugg.

Maten finns med i hälsa och i sjukdom. Själv har jag åkt på en ordentlig förkylning och faktiskt helt tappat rösten, och jag tänker prova en hederlig gammal huskur mot detta: chokladglass i sängen.