Rynkar vi på näsan åt vegetarisk mat?

Det diskuterades på nyheterna i morse om en skola som infört vegetarisk måndag i matsalen, delvis för att spara pengar, men också för att lägga fokus på matens påverkan  på miljön och hälsan. Man hoppas kunna presentera barnen för en ny typ av mat och på så vis påverka deras framtida matvanor på ett positivt sätt. Argumentet emot detta är att man genom att endast servera vegetarisk mat tvingar barnen till matvanor de inte själva valt. Man har också sett att det kan leda till att barnen äter mindre.

Min spontana tanke och fråga är: varför känns det ofta som att vegetarisk mat är lite ”tabu”? När en vegetarisk maträtt presenteras så läggs det så stort fokus på just det faktum att den är vegetarisk – ungefär på samma sätt som det lägg stort fokus på vilken sexualitet man har. Vilken skillnad gör det? Varför inte istället lägga fokus på om maträtten är god eller inte? Genom att fokusera på köttets vara eller inte vara kanske man får vegetarisk mat att framstå som något konstigt, istället för något fullständigt naturligt. Ungefär som om vi rynkar på näsan åt maten vi serverar åt någon annan. Forskning visar att aptiten påverkas mycket av hur personen som serverar maten reagerar. Rynkar vi gemensamt på näsan åt vegetarisk mat?

Angående att vi tvingar barnen till matvanor de inte själva valt: är det inte alltid så med skolmatsalen? Var det mitt val att äta kalops? Nej. Var det mitt val att äta den där konstiga fiskgratängen som fick en att vilja fly fältet? Nej.

Det som känns sämst med detta är att man sett att barnen äter mindre när det serveras vegetarisk mat. I sådana fall kan det påverka barnens ork, och om det finns en cafeteria som säljer sötsaker så kan jag tänka mig att de får bra försäljningssiffror. (Om man bör sälja godis på en skola är ju dock ett kapitel för sig…)  Samtidigt kan jag dra en parallell till ett viktigt tankesätt angående mat för barn som jag har fått med mig från min utbildning:

”Det är förälderns ansvar att servera barnen mat och välja vad som ska serveras, men det är barnet som väljer vad det ska äta”.

Det sägs också att man kan behöva servera en ny ”smak” 20 gånger innan ett barn har vant sig och accepterat smaken. Hur högt upp i åldrarna som man kan följa detta går ju att diskutera.

Vad tycker du? Är det här ett steg i rätt riktning eller något som kommer få barnen att äta mindre? Är det bra eller dåligt att ha en vegetarisk matdag i skolmatsalen? Kan vi lära barn att tycka om fler olika sorters mat på det här viset?

6 thoughts on “Rynkar vi på näsan åt vegetarisk mat?

  1. Självklart kan/bör det serveras vegetarisk mat 1 gång/vecka i skolan. Men, det ska vara god och vällagad vegetarisk mat annars får det hela motsatt verkan och man späder på fördomarna om vegetarisk mat! Kombineras införandet av veg. mat med undervisning om fördelarna med denna (hälsa, eko och miljö) blir ungarna motiverade att äta grönt!

    Själv var jag länge skeptisk till veg. mat men åt alltid en stor tallrik grönt bredvid biffen och pomfritten! Miljöskäl och min dotter (som f.ö. oxo heter Annica) som är vegetarian har fått mig att tänka mer på hälsa/miljö vid valet
    av vad som ska ätas.

    Under resans gång (mat på restauranger, djupfryst i affären, Annicas och min egenhändigt lagade) har jag fått smaka på allt från näst intill oätliga till helt ljuvligt och underbart goda vegetariska rätter! Det är därför som jag inledningsvis pekar på att den vegetariska maten som serveras i skolorna MÅSTE vara god, annars lär det bli svårt att få ungarna med på tåget!

    Mvh, Gunnar

  2. Jag håller med Gunnar, det finns så mycket god mat man fortfarande rynkar på näsan för och det är pga skolans dåliga kvalitet på maten. Skolan kan förstöra intrycket för så många unga som behöver få smaka att det finns bra nyttig mat som är godare än snabbmaten. Jag stödjer helt och fullt förslaget till vegetarisk mat men då behöver skolan få mer pengar och mat tanterna behöver få undervisning hur maten ska tillagas för att vara god vid serveringstillfället.

  3. Tänk att ett ord kan vara så laddat… Både med positiva och negativa innebörder förstås men ändå. Tänk om vi t ex skulle kalla den stora barnfavoriten pannkaka för ”vegetarisk pannkaka” i matsedeln? Haha skulle vilja se vad som händer i matan då!

    Hur som helst så tycker jag det mest spännande är att barn är så pass formbara att de kan utgå ifrån fakta och sedan ändra sitt beteende utifrån det så länge de har stöd från omgivningen. Och det är ju mer än vad många vuxna kan (däri ligger ju även själva problemet, alltså föräldrarnas attityder). Jag tänker att undervisning där föräldrarna involveras skulle kunna vara en lösning. För vegetarisk mat i skolan är ett nödvändigt gott som vi nog får vänja oss vid i framtiden.

    Är ju bara tråkigt om maten inte blir uppäten… Håller med tidigare kommentarer. Vegetarisk mat ska vara gott!

  4. Jag älskar vegetariskt och du har ju publicerat många recept på god vegetarisk mat! Billigt och gott brukar vegetarisk mat ofta bli tycker jag! Bra kombo! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s