När man pratar om hur man ger barn bra matvanor så nämns ofta föräldrarnas självklara del i det hela. Jag tror starkt på att man kan lära om sig och förbättra sina matvanor på egen hand när man blir vuxen, men visst har man som förälder ett riktigt guldläge att ge barnen en bra grund, ett tillfälle som man såklart ska försöka ta vara på efter bästa möjliga förmåga.

När jag tänker tillbaka på min egen barndom så minns jag hur jag ofta brukade ta fram en bunke och blanda ihop en massa ingredienser till en röra. Redan då såg jag på mat på samma sätt som idag, som en konstnär ser på ljuset, som en matematiker ser på ekvationen. Jag kände den där kreativa rörelsen inom mig, viljan att skapa något som man sedan kunde äta. Under mitt liv har jag provat många olika konstformer, såsom att skriva poesi, komponera låtar med min gitarr, spela trummor, munspel, sjunga, måla med akryl och dansa. Idag finns intresset för skapande kvar, genom att skriva och fotografera, sjunga, men mat har blivit min mest älskade konstform, det är där jag uttrycker mig, det är där jag hittar lugn och skapande, allt i ett.

Varför just mat? För mig är står det klart och du som läser min blogg har sett orden förr: maten är en så stor del av vårt liv! Genom att skapa mat så skapar jag något som jag och min familj behöver i så stor mängd varje dag, något jag kan samla mina nära och kära omkring, en solklar mittpunkt, en tröst, en källa till energi. Jag kan använda det jag skapar, maten jag lagar idag tar slut och imorgon så skapar jag något helt annat. Som min sambo sa igår över laxmiddagen: ”Annica, har du någonsin lagat samma maträtt två gånger?”

Min mamma var hemma med oss barn när vi var små, ända tills jag var i tonåren. Hon lagade mat från grunden och lät mig vara med och testa, visade mig hur man gjorde – vilket inte alltid kan ha varit lätt eftersom jag insisterade starkt på att ”jag kan själv!”. När jag blev äldre och lade beslag på spisen försökte mamma såklart fortsätta ge mig råd, men tjurig tonåring som jag var så svarade jag ”Låt mig göra det själv, när jag misslyckats kan du tala om hur jag borde ha gjort”

En sak som jag tycker är lite kul är att mamma läste samma bok under sin utbildning som jag senare skulle komma att ha som kurslitteratur på dietistprogrammet, nämligen Vår kokbok. Eftersom mamma alltid har lagat mat så har jag tagit för givet att hon tycker att matlagning är lika kul som jag. Så, för några månader sedan när mamma och jag satt och pratade så berättade hon att hon inte alls egentligen är så begeistrad i att laga mat – i alla fall inte så mycket som jag trodde – men familjen skulle ha föda så hon lagade mat, god mat, mat med rötterna i den finska matkulturen som hon hade lärt sig från sin mamma. I skafferiet fanns det finska rågkusar och nu för tiden pumpar jag mamma på information om finsk kålpudding och brödrecept.

Därför är min mamma en hjälte. Hon har lagat mat från grunden och gett mig en grund att stå på i mina matvanor, trots att det inte var hennes största intresse. Trots mina tjuriga uttalanden om att jag minsann kunde själv, så har hon visat mig, låtit mig prova mina vingar och idag är hon precis det en mamma bör vara – min största supporter som alltid delar mina inlägg på facebook och hejar på mig i mitt bloggande, testar surdegsrecept som jag planterar i hennes kök och svarar så gott hon kan på mina otaliga frågor om ruisleipä och kaalilaatikko!

Min mamma Tuula och jag på nyårsafton efter en god middag. Min coola mamma som däremot är begeistrad i att hoppa fallskärm!