Som balsam för själen var det att stå i en liten mysig timmerstuga med ett gäng baksugna landstingsanställda och under guidning av Jamtlis bagerska försöka få till någorlunda jämnt gräddade tunnbrödkakor. Elden sprakade i den vedeldade bakugnen, doften av nygräddat tunnrbröd letade sig in i själen och mjukade upp en innifrån.
Det klurigaste var nog att försöka få till ”ämnena”, alltså själva degklumparna man bakar av. I januari ska jag dit igen, då ska jag försöka få med mig en riktig kamera också! Jag kan varmt rekommendera er att testa på tunnbrödbakning om ni inte gjort det.
Kommentera