Finns det en bättre start på en arbetsdag än ett frukostmöte med dietistkollegor? Jag tror inte det! Igår startade jag min dag med den här goda frukosten bestående av laktosfri fil med rårörda bär, nötter, torkad frukt, en frukostfralla med wästgöta klosterost, skinka, paprika och groddar, färsk frukt, juice, kaffe, och det oumbärliga mötet med kolleger som delar mitt intresse för mat.

När jag lade ut bilden på facebook fick jag en kommentar: ”Undra om dina kollegor hade blivit förvånade ifall du hade ätit en tallrik med wienerbröd och cola till istället.” Många kanske har den bilden av dietister att vi äter perfekt hela tiden, inte dricker kaffe (what?) och är immuna mot sötsaker. Det stämmer inte, för fem öre. Under utbildningen spenderar man dagarna med att diskutera och lära sig om vad som är hälsosamt vid hälsa och sjukdom, och visst blir man lite störd – det kan nog alla som någonsin studerat ett ämne intyga, att man blir lite störd och nördig.

Men, med tiden faller mer och mer på plats när det gäller helhet. När man hör förstaårsstudenter sitta och gräma sig över att deras beräkningar blir fel med 10 kcal så skrattar man inombords igenkännande. Med tiden lär man sig att det inte är de där 10 kcal som spelar roll, inte heller kanelbullen på lördagen eller hur näringsrik oregano är per 100 g. Det är de större valen, det man äter ofta, och vilket förhållande och beteende man har kring mat, som spelar störst roll.

Min personliga uppfattning är att det är helhetstänket som skiljer dietister från de så kallade ”näringsexperterna” som skriver bantningsartiklar på löpsedlar och ger råd om galna dieter. Visst kan vi diskutera hur nyttigt det är med oregano – men hur många gram oregano äter vi per dag? För att kunna ge råd om hur man lever med mat och med sin kropp så måste man också se till mer än näringsämnen: vad har jag tid för, vad tycker jag är gott, hur stor är min budget, hur van är jag i köket – vilket utbud finns det i mataffären där jag bor, hur påverkas miljön av det jag äter och inte äter, och vilka behov har jag som den unika människa jag är?

Efter frukosten var det både en och flera av oss som avslutade denna ovanliga start på morgonen med en liten minikladdkaka eller en minicupcake från dessertbordet. När man har ett bra förhållande till mat – vilket inte är så lätt i den överflödande matvärld vi lever i  – så känner man sig tryggare med att det går bra att unna sig ibland.

Det här med helhet är min flagga och mitt landmärke. I vardagen har man inte tid att stå och väga upp hur många gram av varje ingrediens man ska ha för att få i sig den ideala mängden av varje näringsämne. Näringslära som vetenskap är drygt 100 år gammal. Hur hade vi människor kunnat överleva så här länge om vi var tvungna att väga och mäta allt vi åt?

Jag tror på ett koncept där man väljer smart mat: till största del bra råvaror, till stor del vegetabiliska livsmedel, som mättar och innehåller bra näringsämnen, kolhydrater, fett och protein av bra kvalitet. Jag tror också att det går att kombinera hälsosam mat med det som är gott ”för själen”. Så vill jag leva mitt liv eftersom jag då får må bra på alla plan. Min kropp får det den behöver, och jag kan unna mig en bakelse eller ett glas vin när jag känner för det.