Blir det en semla till kaffet idag? Då tycker jag du ska njuta av den riktigt ordentligt. Det finns dock ett annat tillbehör som ofta serveras såhär i semmel-tider: ordet ”synda”.  Om jag i skrivande stund googlar på #synda och #semla tillsammans får jag genast upp flera träffar.

Jag skulle verkligen vilja dra överstrykningspennan över några ord: att ge kroppen energi och näring är ingen synd, inte ens om det handlar om vetemjöl, grädde och socker i sin finaste kombination.

Vi lever i ett sekulariserat samhälle där religionsfriheten innebär att vi får tro, eller inte tro, bäst vi vill. Sverige är vad jag förstår världens mest sekulariserade land – ändå verkar den där synden som det talas om i bibeln sitta så hårt fast i oss. Religionen, som får fler och fler anhängare och som på samma sätt som kristendomen sopade bort hedendomen nu verkar försöka sopa bort allt sunt förnuft, är Hälsan. Maten är ett av de viktigaste budorden. Vi kan gå så långt som att säga att vissa efterstävar och förespråkar den rena läran – där det är just maten som ska vara ren. Dödssynden är:  att avvika från sin tänkta kosthållning.

Jag raljerar, det förstår ni. Jag är ingen religionsexpert heller så ni får ursäkta eventuella faktafel. Men jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag tycker det är så oerhört beklämmande att vi ska behöva kalla det för att ”synda” när vi äter. Att vi inte ska kunna samlas kring en festmåltid utan att påpeka att den minsann inte är hälsosam. Att vi ska lägga så otrolig mycket värdering i maten. För vissa går gränsen för synd vid att äta utrymmesmat en hel dag igenom, för vissa är gränsen nådd när en bulle slinker ned till kaffet, och för vissa har vanlig mat blivit något förbjudet. Häromdagen blev jag visad ett foto från Instagram, en bild på en smörgås med skinka och grönsaker, och en flaska med vitaminvatten. Under bilden stod det något i stil med: ”Syndar efter träningen! #LCHF”. Mat som i mina ögon såg ut som ett helt okej mellanmål efter träningen (åh, det där ser gott ut, tänkte jag innan jag läste bildtexten) var alltså ett syndens mål för den här personen.

Maten är en så självklar och stor del av vårt liv. Vi är beroende av den, vi kan inte bara lägga det åt sidan som en hobby som vi tröttnat på, vi kan inte hoppa av tåget som ett jobb där vi känner att vi inte kan stanna kvar, utan på något sätt är maten vår eviga följeslagare och därför är det så lätt att känslorna tas ut på mat  på olika sätt. Det är lätt hänt när livet ger oss en tuff strid. Eftersom en oerhört stor del av världens befolkning kämpar med övervikt, samtidigt som vi alla klafsar genom ett träsk med nästintill ouppnåeliga kroppsideal så får maten, som ju är med och formar kroppen, ett ännu större fokus.

Men mat kan ju också vara något att glädjas över. Att samlas runt. Något som ger oss energi och ork att ta oss igenom de där tuffa tiderna, orka vara aktiva och på topp en hel dag, eller som ger kroppen byggstenar till att bli starkare när vi tränar för att ta personbästa i marklyft, springa ett lopp eller ställa upp i fitness. Maten är faktiskt din vän, inte din fiende. Precis som din kropp. Det gäller bara att lära sig handskas med dem båda på ett sund sätt.

Istället för att känna skuld och skam över att vi äter kan vi faktiskt aktivt vända det till att tänka att vi ger kroppen extra energi, och njuter av något extra gott för att livet är här och nu. Nästa måltid får du en ny chans att äta näringstätt. Likadant: när du missar träningen en gång, tänk inte att allt är förlorat. Se det för vad det är – varje ny dag, varje stund är en ny möjlighet att göra något bra för dig själv och din kropp, för att du ska må bra och njuta till max av livet. För visst handlar det väl egentligen om att må bra, i slutändan? Om du skuldbelägger maten du äter istället för att avslappnat njuta av den, har du då nått ditt mål om att må bättre?

Det är ganska populärt att svära sig till en viss kosthållning eller diet, och jag undrar om det inte bidrar till ännu mer kategorisering och skuldkänslor kring mat när man stort målar upp att man äter enligt en viss diet? Jag säger inte att det är fel att satsa på att äta ”clean” eller ”paleo” eller liknande om man känner att man mår bra av det, men som jag skrivit tidigare så tror jag att man gör sig själv en otjänst när man blir för strikt. Just för att det då blir ett misslyckande eller ett ”syndande” när man gör avsteg. Själv har jag en väldigt tydlig bild av vilken typ av mat som får mig att må bra, och jag håller mig till den för det mesta – just för att det får mig att må så jäkla bra – men vill jag äta något annat, som typ en stor pizza med extra allt, en godispåse eller en lyxsemla, då kan jag göra det. Det finns inget skam i det, jag har inte ”syndat”. Och vet du vad? Det har inte du heller. Punkt.

Jag säger inte att det är enkelt – jag säger däremot att jag har en stark tilltro till att det är fullt möjligt att skapa en bra relation till mat, träningen, kroppen, livet, för varenda människa, och att det kommer att vara värt slitet. Kanske räcker det med att du stannar upp i din vardag och funderar över vilka ord du fäster vid mat – synd, skuld, fuska, cheatday, onyttigt….- eller så kanske du behöver professionell hjälp på traven, vilket du i så fall kan höra dig för om på din hälsocentral eller här hos Frisk och Fri. Och vet du vad? Det är ingen skam i det heller. Lika lite som man bör skämmas över att träna knäböj för att bli starkare i kroppen behöver man skämmas för att träna upp sina tankar för att bli starkare i kroppen.

Tänker avsluta med att önska er en riktigt god semla och dela med mig av några tips på recept:

Glutenfria semmelmuffins
Wienersemlor
Semmelwrap
Semlor med kokosgrädde