Ibland när jag inte har någon färdig matlåda så brukar jag slänga ihop en snabb pizzadeg med bakpulver som jäsmedel och så slänger jag på lite smått och gott av det som finns i kyl och frys. Det kan vara några skinkskivor, de grönsaker som finns, eller om jag har en liten snutt köttfärssås kvar i frysen. Släng inte rester hörrni, även om det handlar om små portioner – de är ju perfekta till såna här saker. Många bäckar små blir en vansinnigt lyxig lunch.

Jag brukar blanda vetemjöl med något grövre mjöl, till exempel grovt rågmjöl, och istället för att koka ihop en tomatsås som jag brukar göra när jag har längre tid på mig, så stryker jag pizzan med tacosås eller chilisås. Lagom mängd ost, något bra proteinrikt pålägg och så grönsaker på pizzan, och gärna även sallad som tillbehör och du har en riktigt lyxig måltid, men långt hälsosammare än köpespizza.

Jag äger faktiskt en baksten som jag ibland brukar grädda bröd och pizza på. Det som händer när man har en baksten är att degen får en ordentlig värmeskjuts i början av gräddningen eftersom den läggs direkt på en redan varm sten, jämfört med att en kall plåt sätts in i ugnen. Har du inte en baksten kan du förvärma en plåt i ugnen och skjutsa över bröd eller pizza på den. Du får en bättre jäsning i ugnen och trevligare skorpa undertill på brödet.

Igår toppade jag pizzan med chilisås, cheezly sojaost från Astrid och aporna, oliver, tomat, rödlök och påläggsskinka. Underbart!

Bakstenen sätts in i ugnen medan den är kall för att långsamt värmas upp i takt med ugnen. Det står i bruksanvisningen att stenen bara klarar nånting på 220 grader, men jag bakar alltid pizza i riktigt het ugn, minst 250 grader, och min sten har överlevt det.