En frukost throwback till en dag för snart två år sedan, då jag gick med rund mage och väntade på att Viggo skulle komma till världen. Jag minns att jag hade en blombukett i sovrummet med rosa rosor eftersom jag nyligen fyllt år. Tassade runt i morgontimman med mitt vita nattlinne, full av förväntan men hemskt obekväm i den tunga kroppen. De här minnena är mig så kära, det var en så speciell tid. Jag kan inte heller beskriva med ord hur mycket jag och fästmannen längtar efter att bo i hus igen – en röd stuga med vita knutar, ett växthus och en gräsmatta. För vissa är väl det pulserande livet i storstaden en fantastisk dröm, men för mig finns det ingenting bättre än att promenera med nakna fötter på daggvått gräs, titta in i växthuset och gå vidare till rabarbern och se hur den mår. Kanske känna doften av blommor och nyklippt gräs. Med lite tur så är vi snart där igen. I vår alldeles egna dröm. Tills dess får vi ösa bär på frukostyoghurten och lyssna på det otroliga fågelkvittret som aldrig tycks tystna här i Huddinge.