Jag får alltid så härliga frågor om dietistutbildningen, vad jag jobbat/jobbar med och hur det är att jobba som dietist. Det är ju särskilt aktuellt nu när många har fått sitt antagningsbesked till hösten. Därför tänkte jag skriva ihop ett inlägg där jag svarar på frågor om detta, utifrån mina egna erfarenheter.

Allmänt om dietistyrket och dietistutbildningen

Dietist, eller legitimerad dietist, är en skyddad yrkestitel vilket innebär att endast den som har legitimation får kalla sig dietist. För att få arbeta som dietist i hälso- och sjukvården måste man ha dietistlegitimation, det räcker alltså inte med att vara utbildad kostrådgivare. För att få legitimation måste man ha utbildning som dietist, vilket i dagsläget innebär 3 år (180 hp) på dietistprogrammet i Umeå, Uppsala eller Göteborg. För att bli antagen till programmet krävs grundläggande behörighet samt MaB, ShA och NkB (alt. KeA, FyA, BiA). Är man utbildad till dietist i ett annat land kan man läsa mer om att få legitimation i Sverige här.

Dietister är kort sagt den yrkesgrupp som har spetskompetens när det gäller sambandet mellan mat, näring och hälsa. Dietister har akademisk utbildning kombinerat med klinisk träning för att kunna behandla och förebygga sjukdomar som är relaterade till kost och näring. Det handlar inte bara om vilka kostråd man ska ge – utan också om när, hur och till vem man ska ge dem. Läs gärna mer på Dietisternas Riksförbund – Dietistens yrkesroll

KDietistutbildningens innehåll

Utbildningen innehåller framförallt Kostvetenskap och Dietetik, vilket innefattar bland annat fysiologi, (livsmedels) kemi, näringslära, psykologi, hälso-sjukdomslära, samtalsmetodik, matlagningsteknik, folkhälsovetenskap m.m. Hållbarhet har också blivit ett allt viktigare inslag i utbildningarna de senaste åren. Undervisningen innehåller både seminarium, praktiska moment i såväl labb som kök, gruppövningar och grupparbeten, föreläsningar m.m.

Du kan läsa mer om dietistens yrkesroll på vår yrkesförenings hemsida, Dietisternas riksförbund. Där finns massor av information för dig som vill veta mer.

Min upplevelse av utbildningen

Jag ska börja plugga till kostvetenskap i slutet av augusti och satsar på börja plugga på Uppsala universitet till dietistprogrammet i vår. Var studerade du till dietist? Vad tyckte du om utbildningen? Skulle vara jätteintressant att få höra om det! Tack för en inspirerande blogg Janina

Jag har läst Dietistprogrammet 180 hp på Umeå universitet på Institutionen för Kost- och måltidsvetenskap (där jag nu är anställd som doktorand) mellan våren 2009 till årsskiftet 2011/2012 och är legitimerad dietist sedan 20120131. Jag trivdes otroligt bra och älskade utbildningen och universitetet. Lärarnas kompetens, engagemang och bemötande av eleverna var otroligt bra och jag tycker på det hela att utbildningen gav den bredd som behövs för att kunna möta människor och ge dem kostråd. Dietistutbildningen är krävande men har man intresse för det så tar  man sig igenom det. Strax innan pandemin slog till så slogs Restauranghögskolan och Institutionen för Kostvetenskap ihop till den nuvarande Institutionen för kost- och måltidsvetenskap. Man kan förvänta sig att det blir ett lyft för samtliga utbildningar med en lärarkår som tillsammans behärskar allt från klinisk nutrition till gastronomi.

Jag minns att jag tyckte att det saknades ett ”egenföretagarperspektiv när jag läste”. Nu är det dock ett decennium sedan jag tog examen och mycket kan ha förändrats. Den stora majoriteten av dietister arbetar kliniskt inom vården, på sjukhus, hälsocentraler, eller som kommundietister. Den vägen är dock inte för alla; dietister behövs på många ställen i samhället för att möta alla de utmaningar som finns idag och nå ut till människor i olika stadium av hälsa och sjukdom. Det kan till exempel handla om att föreläsa om mat och hälsa, utbilda idrottare, skapa menyer eller matkassetjänster med hälsosamma recept, vara med och utveckla produkter eller finnas till på mataffären för att hjälpa kunderna att göra hälsosamma val.

Hälso- och sjukvården når idag mestadels ut till dem som redan är sjuka, eftersom det sällan finns resurser till att jobba förebyggande i tillräcklig utsträckning. Vill man som dietist jobba mer med förebyggande arbete kan det många gånger vara en fördel att jobba som egenföretagare. För den som vill gå den vägen kan det vara bra att fundera över vilka eventuella kompletterande utbildningar du känner att du behöver för att kunna lyckas och må bra som egenföretagare.

Man måste alltid komma ihåg när man diskuterar utbildningar att man bara har ett visst antal år, ett visst antal timmar per dag och per kurs och det är alltid en avvägning vad man ska ta med och vad som måste prioriteras bort. På det hela taget tycker jag att man har fokuserat på rätt saker i Umeå. Jag kan inte uttala mig om Uppsalas eller Göteborgs utbildningar eftersom jag inte gått där.

Dietistprogrammet i Umeå innehåller både livsmedelskemi, matlagningsteknik, näringslära, en hel del fysiologi men också  psykologi och samtalsmetodik (inklusive metoden Motiverande Samtal (MI) ). En stor del av programmet fokuserar såklart på dietetik, vilket är läran om kostbehandling vid olika sjukdomar och sjukdomstillstånd. Under den senare delen av utbildningen fick vi också ha egna kostklienter på campus som en övning inför patientsamtal vilket jag tycker var en bra förberedelse. Det blev ett uppskattat inslag i utbildningen som finns med fortfarande.

Vad jag jobbar med, vad man kan jobba med, och kan man ens få jobb?

Hej! Kom in på din blogg av ren slump, sökte lite på dietist på internet och så kom din blogg upp. Du är dietist? Funderar på att plugga till det till våren nämligen (om jag kommer in). Vet inte vad du jobbar med!? Men jag hade velat jobba med överviktiga personer som behöver gå ner i vikt, att göra kostplaner mm. För det kan man väl jobba med som dietist!? (vet att det finns någonting som heter kostrådgivare också…) Hur stora är möjligheterna att få jobb!? Och hur ser ditt drömjobb ut? Berätta allt!!! (om du vill så klart!)
Julia

Även om arbetet som klinisk dietist i sjukvården verkar spännande så har jag medvetet valt en annan väg eftersom det har passat mina intressen och min personliga kompetens bättre.

Efter min examen fick jag jobb som administrativ dietist på Kostenheten på Östersunds sjukhus, vilket innebar att jag ansvarade för nutritionsarbetet i köket. Vi serverade mat till alla patienter på sjukhuset och jag jobbade mycket med att se till att maten vi serverade var rätt anpassad till patienternas hälsotillstånd eller sjukdom. Det kunde innebära att från att hjälpa dietkockarna att få fram välsmakande, aptitliga och näringsriktiga måltider för patienter med tugg- och svältsvårigheter, till att göra näringsberäknade veckomenyer för patienter med särskilt komplicerade behov, till att de till att de allmänna kosterna och energiberikade kostarna innehåll rätt mängd protein, energi, fett och kolhydrater. Vi serverade även nyckelhålsmärkt mat, särskilt i restaurangen. Arbetet i ett sjukhuskök ställer också stora krav på hygien och rätt förfarande med maten. Fördelen med detta jobb var att det var ganska självständigt men också ganska brett.

Vid sidan om detta har jag också arbetat med menyplanering där jag skapat recept (samt närings- och kostnadsberäknat), fotograferat mat, samt som föreläsare och skribent i olika sammanhang. Och som bloggare såklart, vilket gett mig många roliga möjligheter genom åren. Tack vare min dietistutbildning (i kombination med att jag alltid lagat mat hemma från grunden och därmed är rätt bra på det) har jag också arbetat som kock.

Bara för att belysa vilka möjligheter man har som dietist så kan jag också nämna att jag också blivit erbjuden (men behövt tacka nej till ) jobb som produktutvecklare för en serie med müsli och bars, och som receptskapare/fotograf för receptfoldern i tidningen Måbra (ett av de häftigaste erbjudanden jag fått – tyvärr kom det samtidigt som jag tackade ja till Masterprogrammet i nutrition. Det gjorde rakt ont att tacka nej till.) Arbetsfältet för dietister är alltså mycket bredare än det (ack så viktiga) kliniska området, särskilt om man kombinerar sin dietistkompetens med något annat man är bra på.

Under 2015-2016 studerade jag till en Masterexamen i nutrition via Stockholms universitet i samarbete med Karolinska Institutet. Jag gjorde min min masteruppsats 30 hp på Umeå Universitet (här kan du läsa en sammanfattning av min masteruppsats). 

Jobbar just nu som doktorand/forskarstuderande

Efter att uppsatsen var gjord hade jag den stora lyckan att nå ett av mina största mål: jag fick anställning som doktorand. Min nuvarande anställning är som doktorand i Måltidskunskap vid Institutionen för kost- och måltidsvetenskap – jag är alltså kollega med mina lärare från dietistprogrammet. Under tiden som doktorand har jag och Micke också hunnit få vårt andra barn och varit föräldralediga.  Projektet för min avhandling kan du läsa om här. Eftersom jag har ett stort intresse för hållbarhet kommer jag att försöka väva in det i projektet.

Att doktorera är en stor utmaning, det kräver uthållighet, stresshantering, att man vill utmana sig själv och att man har tålamod. För den som hittar rätt i forskningens värld är det såklart fantastiskt. Själv har jag blivit helt förälskad i att forska med kvalitativa metoder. Det positiva med att doktorera är att man får fokusera flera år på att bli riktigt bra på något, att man får möjlighet att fördjupa sig i intressanta diskussioner och träffa andra som också brinner för forskningen. Nackdelen är att många doktorander upplever stress och det är inte ovanligt med stressrelaterad ohälsa. När man studerar på grundnivå får man regelbunden feedback och kan avsluta kurs efter kurs. Att doktorera är mer som att springa ett maraton, och vänta på belöningen vid målgången. Det gäller helt enkelt att man är en sån som njuter av själva loppet, och att man försöker lära sig att hantera sina egna resurser på ett klokt sätt under tiden.

Hur stora är möjligheterna att få jobb?

Arbetsförmedlingen brukar ju komma med prognoser om hur arbetsmarknaden för olika yrkeskategorier ser ut, och den har jag faktiskt ingen aning om. Jag skulle dock utifrån min egen analys säga att möjligheterna blir bättre och bättre för varje år, kanske för varje månad, mycket tack vare dietistkollegors idoga arbete med att få politiker att inse vilken viktig roll dietister har för folkhälsan. När jag tog examen fanns det kanske 3 jobb att söka på arbetsförmedlingen – i skrivande stund, 2022, finns det ett 70-tal jobb på platsbanken varav ett 40-tal är heltider.

Jag skulle säga att möjligheterna att få jobb är mycket goda om man bor i en av de större städerna i den södra halvan av Sverige, medan det är lite svårare att få en anställning i den norra halvan – fast jag hoppas att även norra Sverige kommer att utvecklas och ha fler dietister anställda. Som sagt finns också möjligheten att arbeta som egenföretagare och jag vet att behovet av dietesters kompetens är stor, men man behöver ju sälja in sig som egenföretagare förstås.

Det bästa och det sämsta, och har jag alltid vetat? Hur ser en dag ut?

Hej! Jag funderar själv på att utbilda mig till dietist så därför är min fråga vad är det bästa och sämsta med yrket? (Bästa kan jag tänka mig är att hjälpa folk men om du inte fick säga det vad skulle det vara då) Har du alltid vetat att du ville bli dietist eller hur kom det sig att du blev det? Hur ser en dag ut på jobbet som dietist (ungefär)?

Vad är det bästa och sämsta med yrket?  Det bästa med yrket för mig är att det är underbart nördigt och samtidigt brett. Matnördigt. Jag älskar att fördjupa mig i ett ämne som jag brinner för och som dietist har man spetskunskap inom det här området. Samtidigt är kost och nutrition ett otroligt mångfacetterat ämne där psykologi, beteendevetenskap, näringslära, fysiologi, matlagningsteknik, och så många fler pusselbitar krävs för att man ska få till hela bilden. Mat är en nödvändighet för oss, ett glädjeämne, en social samlingspunkt och ett gissel i vardagen på samma gång, och det uppfattas olika för olika människor. I mina ögon är det det absolut mest intressanta man kan syssla med. Det känns helt enkelt otroligt meningsfullt för mig.

Det sämsta med yrket måste nog vara frustrationen. Att arbeta i motvind. För när det gäller mat och hälsa så är det tyvärr alltid pengar med i spelet på något sätt.  När mataffärerna vill tjäna pengar och sälja godis vid kassan för att locka, när restaurangerna lagar gräddig och god men inte så hälsosam mat för att få många gäster, när politiker inte vill satsa på att anställa fler dietister för att det kostar pengar idag (även om det otvivelaktigt är en besparing på lång sikt), när det snålsparas på offentliga måltider i skola och omsorg eller när den danska fläskfilén och den thailändska kycklingen säljs billigt i mängder utan tanke på den följande antibiotikaresistensen som hotar att slå undan benen på modern sjukvård. Eller när vissa medier bara fortsätter att snedvrida kostbudskap, elda på människors osäkerhet och slå krokben för folkhälsan. Då är det frustrerande att vara dietist. Men den frustrationen kastar jag in som brasved i elden och får den att brinna ännu starkare.

Men den frustrationen kastar jag in som brasved i elden och får den att brinna ännu starkare.

Har du alltid vetat att du ville bli dietist? Nej, inte alltid, men länge. Matintresset har funnits sedan barnsben men resten av historien har utvecklats under åren. Jag var inne på den linjen när jag var 14 men så växte mitt intresse för språk och jag ville bli språkkonsult. Efter att ha jobbat som vattengymnastikledare för Reumatikerföreningen i Örnsköldsvik förstod jag att jag ville jobba med hälsa. Jag har alltid haft ett stort intresse för mat och tyckt att det varit fascinerande,  och jag har sedan barnsben velat bli forskare, fördjupa mig i ett ämne.

Efter min gymnasieexamen från Språkprogrammet kände jag mig lite borttappad och sökte in till SPA-programmet – trodde jag. Det visade sig när hösten kom att jag faktiskt inte sökt in utan bara gjort en intresseanmälan. Jag var förkrossad i början; vad skulle jag nu göra i höst? Så klantigt!

Ganska snabbt insåg jag att det som egentligen lockat mig till SPA-programmet var kurserna om kost och hälsa, och jag förstod att den där idén jag hade som 14-åring, att bli dietist, var rätt väg att gå. Jag är otroligt glad att jag inte började läsa SPA-programmet, det hade varit helt fel för mig. Jag har inte ångrat min dietistutbildning en sekund. Som kronan på verket så lärde jag känna två av mina nuvarande närmaste vänner som då var mina klasskamrater. Förstå hur matnördiga vi kan vara när vi träffas!

Jag har sedan barnsben haft en dröm om att bli forskare, och inte minst därför valde jag att läsa en masterutbildning. Som doktorand har jag skiftat fokus från nutrition och ett ganska naturvetenskapligt perspektiv, till hållbar gastronomi med ett mer samhällsvetenskapligt perspektiv. Det har varit väldigt utmanande att skifta fokus – lite som att börja om från början. Jag känner dock att det varit rätt väg för mig att gå, jag känner att jag på ett sätt var klar med nutritionen och är glad att nu få fördjupa mig i samhällsvetenskap och teoretiska perspektiv – och inte minst hantverket att forska, som är det jag älskar mest.

En dag på jobbet som dietist? Tja, det ser nog väldigt olika ut beroende på verksamheten. Såhär beskrev jag en dag på jobbet som dietist på Kostenheten när Madde frågade för i oktober 2012:

”En vanlig dag för mig så börjar jag med att kolla igenom mailen och svara på förfrågningar från andra dietister på sjukhuset, eller från kostombud på sjukhusets avdelningar. Sedan skriver jag matsedlar i ett dataprogram, som jag anpassar efter olika sjukdomstillstånd, allergier, intoleranser. Kanske pratar jag med en patient som behöver en alldeles egen matsedel, och sedan skriver jag matsedeln och rådgör med dietköket för att se till att det går bra att laga, att vi har ingredienser, tid etc. Jag gör också matsedlar för dem som behöver konsistensanpassad mat på grund av tugg- och sväljsvårigheter, och för dem som behöver så kallad e-kost(energi- och proteinrik kost). Mitt i allt kommer en av kockarna från dietköket in och undrar hur de ska berika en gryta, eller om ett visst livsmedel kan serveras till en allergiker. 

Jag jobbar också med att utveckla de olika kosterna så att de blir godare, vackrare, mer näringsrika, detta i nära samarbete med mitt fantastiska team av dietkockar. Jag ser också till att all mat som serveras på sjukhuset uppfyller de riktlinjer som finns.”

Som dietist på Kostenheten var jag också med i olika sektionsmöten, eller hade möten med de andra dietisterna på sjukhuset. Så kunde det se ut för några år sedan mig mig, men som sagt så skiljer det sig ju mycket beroende på vad man har för jobb.

Under min tid som doktorand i kost- och måltidsvetenskap har vardagen på jobbet sett lite annorlunda ut. Till en början jobbade jag med projektplanen, läste metodkurser, handledde studenter som skrev kandidatuppsats vid vår utbildning, och läste, läste, läste. Efter den perioden påbörjade jag min datainsamling, som i sin tur innebär ett stort arbete med att bearbeta och analysera materialet. Den här våren är planen att författa en artikel om småskaliga livsmedelsproducenter.

Samtalmetodik, MI, Konsultationer och innehåll i dietistutbildningen

Hej Annica! Jag ska söka till dietistprogrammet i Uppsala med start i januari och har några funderingar. Hur mycket träning fick ni i samtalsmetodik och konsultationer? Fick ni lära er motiverande samtal (MI)? Hur går en konsultation med en patient/klient till? Är det mest fokus på sjukdomar eller finns det även ett preventionsperspektiv med i utbildningen? Och berätta gärna mer allmänt om hur det är att jobba som dietist. Stort tack! /Anna

Jag kan inte svara för hur det ser ut i Uppsala där du kommer studera, men när jag läste i Umeå (tog examen 2011/2012 hade vi bland annat 6 heldagars utbildning i Motiverande samtal tillsammans med en otroligt duktig MINT/TNT coach. Denna utbildning var både teoretisk och praktiskt och vi avslutade med att göra ett praktiskt test för att se om vi klarade av att använda metoden. Utöver detta hade vi under den senare delen av utbildningen egna klienter via studenthälsan på campus där vi gav kostinformation i förebyggande syfte. Självklart hade vi också en längre avslutande praktik. Vi hade också föreläsningar om samtalsmetodik i ett bredare perspektiv samt psykologi som ju är en viktig del i det hela. När jag läste dietistprogrammet (tog examen årsskiftet 2011/2012) så var dietistprogrammet i Umeå den  enda av de tre utbildningsorterna som hade Motiverande samtal som en del av utbildningen, men det kan ju ha ändrats sedan dess. Jag kan verkligen rekommendera metoden, tycker den är ett klockrent basverktyg. Hur en konsultation med den metoden går till får man lära sig genom utbildningen, och det är svårt att beskriva här.

I och med att huvudområdet för dietister är dietetik, som ju handlar mycket om hur man kostbehandlare olika sjukdomar och sjukdomstillstånd, då är det en hel del fokus på att behandla sjukdomar och lite mindre på prevention, eller förebyggande/friskvårdande kost.   Med det sagt så är det fortfarande en viktig del som absolut behandlas i stor utsträckning. Dessutom kan jag själv uppleva att förståelsen för sjukdomar också ger en förståelse för hälsa och hur man förebygger sjukdomar, så jag tycker att man får en mycket gedigen bakgrund att stå på.

Dietist på distans?

Går det att utbilda sig till dietist på distans? /Mari

Nej, det går inte att utbilda sig till dietist på distans. Dietistprogrammet måste läsas ”på plats” i antingen Umeå, Uppsala eller Göteborg. Programmet innehåller både praktiska och teoretiska moment. Jag kan personligen förstå varför den inte finns på distans. Under många moment behöver man vara på plats för att kunna delta, såsom under laborationer och samtalsövningar. Vissa delar hade man kanske kunnat lösa via internet. Personligen har jag testat på både distansutbildningar, ”på plats-” utbildning och någonting däremellan och tycker att utbildning får en högre kvalitet när man är tillsammans på plats med en grupp. Då kan man lättare diskutera, utbyta erfarenheter, vrida och vända på saker tillsammans.

Att jobba som privat dietist

Hur är det att jobba som privat dietist, vilka inriktningar kan man ta? /Angelika

Jag har ju mest jobbat som anställd i offentlig sektor, men har även en del ”småuppdrag” på sidan om. Det finns många som har företag som privat dietist på heltid och som bättre skulle kunna svara på frågan  men som jag ser det så kan man som privat dietist göra nästan vad som helst, som man har kompetens för! Vilken inriktning man tar bör ju helst bero av vilket intresse man har – då tror jag att man blir bra på det man gör. Till exempel jobba med patienter på remiss från hälso- och sjukvården, jobba med företagshälsovård, hålla i viktminskningsgrupper eller matlagningskurser, göra matkassar som Linas matkasse är ett utmärkt exempel på, jobba som skribent/journalist/författare, som föreläsare, produktutvecklare, utbildare, eller anordna olika event.

Hoppas att många har fått svar på sina frågor om dietistprogrammet och dietistyrket – annars är ni såklart välkomna att ställa frågor i kommentarsfältet!

Bjuder till sist på en skojig bild på en alldeles nybakad dietistannica på Umeå Universitet, fotad av lika nybakade dietistkompisen och fortfarande nära vännen Maggan.