Lite för sent i våras satte jag och Viggo de första fröna i jorden. De små plantorna hade alla odds emot sig redan från början. 1) Vi visste inte än om vi skulle ha någonstans att plantera de fullvuxna plantorna eftersom vi ännu inte fått tag på ett boende här i Övik. 2) De fick stå alldeles för länge med trångt om fötterna i små pluggboxar fyllda med näringsfattig såjord. Jag hade inte möjlighet att plantera om dem till större krukor om jag skulle ha någon som helst chans att frakta alla plantorna till norrland bland all packning som vi haft där under det år vi bodde i Stockholm 3) De fick åka hela vägen till norrland på ett litet utrymme på allt vårt bagage, och när vi väl kom fram var det inte prio ett (om väl prio 2) att plantera ned de små stackarna i jorden. Växthuset där de skulle stå behövde tömmas från skräp och rengöras grundligt.

Jag visste inte om det skulle hinna bli någonting av de skrala små plantorna som stoppades ned i jorden. Nu står vi här någon månad senare och växthuset fullkomligt knakar av växtkraft tack vare ny ekologisk jord som jag hällde på, massor av vatten och en varm och solig sommar. Precis som alla kloka granntanter påpekade så har jag satt plantorna för tätt – det är som en djungel där inne.

Jag fick i alla fall plats med de flesta plantor och nu får vi äntligen smaka skörden. Igår kväll skördade jag den första lilla västeråsgurkan från växthuset och jag, Viggo och Micke smakade andäktigt på de ljusa små gurkskivorna. När jag tog gurkan från plantan var den alldeles stickin utanpå, precis som bladen på gurkväxten. Med lite gnuggande blev den slät och fin.

Tanken är att det ska bli inläggningar av gurkan – just den här sorten är nog tänkt för det. Skalet var lite hårdare än på vanliga gurkor så de kommer må gott av att kokas till min mammas vän Rakels gurksallad. Oj oj, vad jag ser fram emot att tomaterna ska mogna. Jag minns hur de egenodlade tomaterna i Krokom smakade, och jag ser fram emot att pryda frukostmackan med dem.