Jag gillar att vara jag, för det mesta. Det är rätt kul att vara Annica, för det mesta. Ibland är det dock vansinnigt irriterande (fast lite komiskt) att vara jag – som till exempel nu på morgonen när jag tappade bort osten. Japp. Jag tappade bort osten i mitt eget kök. Jag gör såna grejer ibland, tänker på något eller pratar med någon samtidigt som jag gör någonting med händerna, och då blir det ibland så att händerna får eget liv och gör saker utan att tala om det gör huvudkontoret. Som imorse, när jag pratade med Micke samtidigt som mina händer tog osten från bordet, tog fram en plastpåse, stoppade osten i plastpåsen och sedan tydligen stoppade hela faderullan tillbaka i lådan där plastpåsen kom ifrån.

När jag två minuter senare inser att jag själv inte ätit någon frukost och därmed behöver osten så började letandet. Det eviga letandet som tycks ta upp sjuhundratrettioelva minuter av min tid varje dag. En kvart senare, efter att ha kollat i frysen, tvättstugan (!), alla skåp där vi har glas, bokhyllan och såklart hundra gånger i kyl och skafferi så hittar jag den i lådan där vi har påsar. Suck. Sådär, dagens gapskratt serverat. Fast jag tror jag skrattade och grät lite på samma gång.

Till gapskrattet serverar jag en dödligt god lingonsmoothie. Vanligtvis gör jag min smoothie på en bas av mjölk och kvarg, ibland med lättyoghurt (alltid naturella produkter) men byter man ut kvargen emot en rejäl klick turkisk yoghurt och sötar med lite honung så får man en smoothie som smakar nästan som lingonglass.

Lyxig lingonsmoothie

Jag gör smoothies på en höft men i den här använde jag ca 1 dl frusna lingon, 1/2 banan, 1,5-2 dl mjölk, 1/2 dl turkisk yoghurt, 1 tsk honung. Mixar ihop med stavmixer och njuter.