23 timmar gammal på Örnsköldsviks BB
Två veckors allt mer smärtsamma förvärkar och all den mentala trötthet som följer med att hela tiden undra om det inte satt igång nu. Fyra kvällar med CTG och påföljande sovdos varav den sista i en sal på förlossningen. Oändlig trötthet, uppgivenhet, rädsla och längtan. Så står två trötta föräldrar och blickar ut genom fönstret på Örnsköldsviks sjukhus. I en gatlyktas sken faller de första snöflingorna vi ser den här vintern och då vet vi att det kommer att ordna sig.
Morgon den 24 oktober, på den femtonde dagen efter beräknat födelsedatum. En sal på förlossningen. Jag stiger upp i ett tyst rum där den blivande tvåbarnspappan fortfarande sover. Börjar morgonen med ett kort yogapass; det sista med denna gigantiska mage som tyngt och hinder i övningarna.
Frukost. Igångsättning med dropp. Andas, andas, slappna av trots att det gör ont. Miriam Bryant på repeat. Släpp fram smärtan, släpp fram ditt barn. En allt mer suddig värld med lustgas och pilatesbollar och ett enda fokus: klara varje värk. Ett par timmars krystvärkar i ett töcken, en svettlackande panna, tröttheten som bara sockerdricka kunde motverka. ”Kärlekens makt” av Kitok på Spotify och starka armar som höll hårt fast i varje uppförsbacke. Följer ljudet av barnmorskans röst somleder mig igenom det absolut tyngsta arbete som jag någonsin kommer gå igenom. Insikten att det klyschiga ordet ”urkraft” faktiskt är det enda som adekvat kan beskriva den rasande styrka som forsar genom kroppen.
Sedan. En märklig känsla. ”Titta ned Annica!”. Någon tittar på klockan och konstaterar att den är 17:04. Ett skrik, och så var du här. En faders lyckliga tårar. En mors totala förvåning över att han faktiskt kom ut med båda våras hälsa i behåll. Över att han faktiskt kom ut. Vår Frej. Lillebror. Hela 54 cm lång och 4672 g tung kom du till världen med livets mjukaste hamsterkinder och en blick som tycks kunna se hela universum. Och sedan stillheten, lugnet, avslappningen. Som att lägga sig ned efter ett maraton och betrakta livets storhet. Precis i det ögonblick det börjar.
Stolt och hänförd storebror
Pappsen och en tre dagar gammal Frej
Kommentera