I Richard Tellströms bok Hunger och Törst berättar han om hur han försökte minnas tillbaka till sina tidiga barndomsår genom att försöka knyta an till matminnen. Han började analysera sin egen matkultur och insåg bland annat att hans egen matkultur hade starka spår av en flera hundra år gammal skånsk mattradition, trots att han själv var född här i Ångermanland och alltid identifierat sig som norrlänning. Detta berodde såklart på att har skånska föräldrar som låtit honom ärva dessa mattraditioner.

Det här har inspirerat mig till att fundera över vilka maträtter jag själv har vuxit upp med. I och med att vår släkt kommer från Finland så har mina egna matvanor såklart finska anor de med. Detta tycker jag har märkts tydligaste inte genom vilka rätter vi ätit hemma, utan vilka rätter vi inte ätit. Flera rätter som mina vänner har vuxit upp med har jag själv smakat först på vuxna dagar. Det har också märkts i de ord vi använt för vissa maträtter – pannkaka har alltid varit synonymt med ugnspannkaka medan den variant som stekts i panna på spisen har varit plättar oavsett storlek.

Vilka rätter kommer jag ihåg från min barndom? Jag är född – 88  och växte upp i en by utanför Örnsköldsvik med mamma och pappa och två äldre bröder. Jag undrar ibland hur korrekt min minnesbild av vår mat hemma är för i mitt minne provade vi aldrig någonting nytt hemma, utan vi snurrade på ett (medelstort) antal rätter som återkom. De flesta var lagade från grunden och alltid goda – en eloge till min mamma för det.

Havregrynsgröten verkar ha haft en särställning i min barndom. Jag har många minnesbilder av att vi åt havregrynsgröt tillsammans med dagbarnen. De ville ha äppelmos och mjölk på sin gröt, men jag hade smöröga, russin och mjölken i glas bredvid. Jag har inte ätit gröt på det viset sedan jag var barn men jag kan tydligt känna smaken, hur det söta i russinen kontrasterade emot smörets sälta.

En annan rätt vi åt var grillad kyckling med ris och currysås. Mamma köpte hel, fryst kyckling på Rimi som numera inte finns kvar. När det stod kyckling på menyn fyllde hon diskhon med vatten och lät kycklingen  tina där. Alltid parboiled ris som tillbehör, kokat på helt traditionellt svenskt vis, och så samma goda, mörka currysås av kycklingens sky. På senare dagar minns jag att mamma vips kom hem och gjorde en helt annan currysås som var ljus. Tror den hade honung eller äpple i sig också. Vilken särskild händelse det var. Än idag är mamma känd i familjen för att alltid (en viss överdrift kanske men ändå) laga kyckling och ris när familjen kommer på besök. Den är fortfarande lika vällagad och currysåsen är för det mesta mörk.

På vår rullande meny i min barndom stod också såklart sveriges husmanskost nr 1: spaghetti och köttfärssås. Minns att brorsan lärde mig att krydda den med curry. Köttbullar och potatismos var önskekosten när jag låg i feber. Plättar och pannkaka åt vi också såklart, men aldrig med fläsk. Salladen bestod ofta av något som jag nog aldrig köpt som vuxen, nämligen salladskål, eller kinakål som den också kallas. Mamma lagade också rödspätta med citronklyftor, potatis och hollandaisesås gjord från sån där påse med pulver. Den hemgjorda pizzan hade topping av falukorv och ananasringar. Ibland åt vi också såna där frysta hamburgare. Pannbiff med brunsås, picnicbog grillad i ugnen åts med potatissallad om jag inte minns fel. Mina föräldrar älskade sjömansbiff som mamma lagade i lergrytan i ugnen men själv tyckte jag inte om det och tycker än idag att det är en trist rätt.

Något av det bästa mamma lagade när jag var liten var hemgjorda piroger med köttfärs. Degen var otroligt luftig och fin, lite som en väljäst pizzadeg, och köttfärsen inuti hade en särskild mustighet. Ibland lagades det ärtsoppa och risgrynsgröt hemma, men de två rätterna stenvägrade jag. Idag lagar jag dock gärna dessa rätter hemma, även om ärtsoppan gärna får vara vegetarisk. Andra soppor jag minns från barndomen är korvsoppan med purjolök, och köttsoppan – som dock aldrig hade klimp. Jag vet än idag inte hur det smakar eller hur klimpen görs.

Även om många rätter är tydliga i minnet är det faktiskt svårt att komma ihåg alla olika rätter och sätta dem på pränt. Vilka var tillbehören? Vilka grönsaker åt vi egentligen? Vilka rätter hör till vilken tidsperiod och vilka var det som jag själv introducerade efter att ha fått laga mat på hemkunskapen?

Som ni märker var det sällan vegetarisk på menyn hemma. Idag äter vi till övervägande del vegetariskt i vårt hushåll och Viggo äter vegetarisk kost på förskolan. Richard Tellström skriver i sin bok om hur vår barndoms rätter formar vår nuvarande kost och föreslår att de rätter vi tyckte bäst om som barn kanske är de vi helst väljer även idag. För mig stämmer det inte riktigt. Min kost har ändrats radikalt sedan min barndom – men kunskapen och uppskattningen för den hemlagade husmanskosten och beundran för mammas perfekta pannbiffar kvarstår parallellt med min nuvarande kärlek till veganska kikärtsgrytor. Jag undrar vilka rätter Viggo och Frej kommer att ta med sig och minnas från sin barndom – och vilka rätter kommer de lära oss att laga? Vilka kommer de själva att välja när de flyttar hemifrån?

Berätta gärna lite i kommentarsfältet om din egen matresa? Vilka rätter minns du från din barndom och hur har dina matvanor ändrats till idag?