Titel: Bonniers kokbok
Utgivning: 2017
Huvudredaktörer: Birgit Hemberg, Fredrik Eriksson
Fotografer: Jan Bengtsson, Roland Persson
Förlag: Bonnier fakta
Antal sidor: 671
Kategori och innehåll: Grunkokbok CDON.com
Köpställen: Adlibris Bokus

Lagom till att min egen kopia av ”Vår kokbok” börjat tappa sina pärmar och bli svåröppnad på grund av hopklistrade sidor så dimper recensionsexemplaret av Bonniers kokbok ned i brevlådan. Här delar framstående kockar och matskribenter med sig av kunskap och recept i en gedigen grundkokbok. Även om jag när en partisk förkärlek till Vår kokbok eftersom både jag och mamma haft den som kurslitteratur i våra dagar (vilken jag tycker är lite häftigt) och högaktar den så ställer Bonniers motsvarighet upp med konkurrens. Vilken som är bäst? Det får jag nog svara på om jag skulle råka få tag på den senaste versionen av Vår kokbok eftersom min börjar ha en 10 år på nacken. Någon annat vore orättvist.

Det är med stor respekt för såväl redaktörer som författare och formgivare som jag bläddrar genom de första sidorna i boken. Vilket arbete det måste vara att sätta samman ett sådant verk! Boken har både fysisk tyngd och liten text vilket ger en indikation på hur stor omfattningen av recept och förklaringar faktiskt är. Och då får man komma ihåg att grundkokböcker sällan har bilder till exakt alla recept; inte den här heller; 400 bilder på 1800 recept.

Smarta register
Jag uppskattar de smarta registren och uppräkningarna över koktider som inleder boken. Framförallt gillar jag att boken i modern anda skickar strålkastarljus på vegetarisk och säsongsbetonad mat i början av boken utan att för den skull glömma bort den svenska husmanskosten. Det ligger också i tiden att peka ut vilka recept som går snabbt att laga. Att alla författare och deras respektive bidrag till bokens innehåll är tydligt deklarerade bidrar med transparens och väcker en nyfikenhet för personerna bakom recepten.

Grunderna i svensk husman
Boken utlovar själv att recepten inte går att misslyckas med och alla recept är provlagade. Om dessa recept är godare än i någon annan grundkokbok jag använt mig av får tidens mattagande utvisa. Potatis- och purjolökssoppan som jag provlagade igår gick inte av för hackor i alla fall. Liksom många grundkokböcker är det inte några revolutionerande recept eller fräsch modernitet i varken recept eller namn på desamma (något recept hade ett namn i stil med ”Kalorisnål” fisk, hallå…) men en grundkokbok ska enligt min mening ge svar på hur man gör en bearnaise, hur man kokar fisk, hur man steker kött eller kokar bönor och det gör denna bok. Jag vill kunna få se grundreceptet på köttbullar och purjolökssoppa och veta hur jag gör en traditionell brunkål. Vill man ha det fräscha finns det en uppsjö med kompletterande böcker att vända sig till.  Att receptet på tabbouleh helt saknar persilja gör mig dock lite tveksam – min syriska vän Ranim plockar persiljeblad i timmar för att bjuda vännerna på tabbouleh och både författaren bakom nya kokboken ”Shakshuka” (som snart kommer recenserad här på bloggen) och wikipedia är överens med henne om att tabbouleh är en persiljesallad…

Näringslära som fastnar halvvägs i halsen
Boken har några små baksidor och min kritik riktas främst emot delar relaterade till näringsläran (ja, det är ju för all del lite av min vinkel här på bloggen). Kapitlet som särskilt behandlar detta lämnar en del att önska. Vissa delar är luddiga medan andra tar upp viss detaljinformation och utlämnar annan, vilket i sin helhet i min mening ger en snedvinklar bild av saker och ting. Det må vara effekten av att försöka knöka in näringslära på ett alltför litet antal sidor men Birgit Hemberg som är huvudförfattare till kapitlet är matjournalist – kanske hade näringsläran vunnit på att författas av en dietist eller nutritionist istället som hade kunnat välja ut fakta lite mer nyanserat?

Fiskkapitlet saknar omnämnande av de miljögifter som finns i vissa arter. På samma sätt saknas information om innehållet av arsenik i ris. D-vitamin sägs i boken kunna bildas i huden om vi är ute men om man ska ta med hela sanningen så sker detta bara under sommarmånaderna här i vår mörka region, övriga tider står solen för lågt. Så att ”tanka D-vitamin i slalombacken funkar dåligt. Min åsikt är i detta fall att ska man säga A får man säga B; omnämns näringsvärdet bör även baksidorna nämnas i dessa fall, särskilt med tanke på att man i andra fall hänvisar till kostråd på olika sätt. En mer nyanserad och välavvägd fakta på dessa områden hade kunnat höja denna grundkokbok ytterligare och göra den till en större hjälp för sina läsare – vilket väl är tanken med att man väljer att tala om näringsläran alls?

Även i vissa andra fall får jag känslan av att man halkat halvvägs till mål, såsom när det omnämns att traditionen bjuder att man ska stoppa en enda hel, skållad mandel i risgrynsgröten – men inte varför eller vad som sedan ska hända med mandeln.

Foto – pedagogisk skolmatsfeeling
I en tid när instagram och bloggar svämmar över av supersnygga matfoton så till den milda grad att man blir avtrubbad kan jag inte låta bli att bli nyfiken på hur dagens grunkokböcker skulle se ut om någon av dessa kreativa matstylister hade fått svänga med sina trollspön över dukningarna. Bonniers kokbok är i likhet med andra grundkokböcker full av vita skolmatsalstallrikar som skickar tillbaka en till hemkunskapens dagar. Kanske bakband man händerna på fotografer och stylister involverade i skapandet av denna bok – men jag föreställer mig att man helt enkelt medvetet valt tydlighet framför konstnärlighet och eftersom en grundkokbok enligt min mening är lite som ett uppslagsverk mer än som skönlitteratur så kanske det passar sig. Men som sagt, lite nyfiken blir jag på hur det hade sett ut om boken hade fyllts med konstverk i stil med Maria Bååths fantastiska matfoton.

Allt som allt så håller Bonniers måttet för en grundkokbok men lämnar en del att önska för att få högsta betyg och rungande applåder. Lika god som någon grundkokbok blir den snygg i bokhyllan med sin tjusiga framsida (som i verkligheten har blänkande text som inte syns på bilden här). En fin julklapp till tonåringen som snart flyttar hemifrån!

Tack Bonnier fakta för recensionsexemplar! ❤