Under hösten 2019 deltog jag i konferensen ”Sustainable Food systems <-> sustainable diets” där många 90 deltagare från en mängd olika discipliner och länder samlades kring ämnet hållbar mat och hållbara matssystem.

Jag presenterade mitt avhandlingsprojekt muntligt i en session där vi olika discipliner samlades kring ”Sustainable places and scaling”. Till konferensen skrev jag också ett extended abstract som finns publicerat på konferensens sida. Eftersom jag ännu var i skedet att starta upp datainsamlingen då abstractet skrevs så var texten fokuserad kring idén om hur projektet skulle komma att genomföras. På följande länk hittar du alla publicerade abstract från tillfället: https://graduate.aur.edu/abstracts-sustainable-food-systems-sustainable-diets.

Det var en minst sagt intrycksfull konferens och den fråga som ekade i mitt huvud när jag åkte därifrån var: hur nyttiggör man allt det som kommer till en vid ett sånt tillfälle? All denna samlade kompetens, och diskussioner som leder gruppen en bit på vägen mellan spetskompetens och klokskap. Vad gör man av den? Jag vet inte om jag har ett svar på den frågan än, men något jag tar med mig är att vi måste acceptera att frågan om hållbarhet inte har några enkla svar, utan är komplex, och måste behandlas så. I praktiken tänker jag att det innebär att varje disciplin, varje tjänsteperson, varje medmänniska, behöver göra vad hen kan för att leva mer hållbart och ta med frågan om hållbarhet in i sitt arbete, oavsett om det handlar om köksdesign eller skolmatsedlar. En annan viktig insikt är att hållbarhetslösningar behöver anpassas efter olika platsers förutsättningar. Det finns ingen ”one size fits all”-lösning.

Konferensen med namnet ”Sustainable food systems<-> Sustainable diets gick av stapeln på det charmiga universitetet American University of Rome (AUR), beläget på en höjd inne i Rom, omgivet av stenmurar och grönskande träd. En stark kontrast till det höstliga Örnsköldsvik som jag lämnade. Konferensdagen bjöd på värmande sol och jag minns min förvåning när jag kom uppför backen och plötsligt ser grindarna som välkomnade mig in till AUR, och innanför det en liten trädgård där ett fåtal människor redan finns på plats. Universitetet kändes minst sagt litet när man kom från Umeå Universitets gigantiska campus.

Laguppställningen när det gäller Key note speakers var minst sagt inspirerande. Under denna relativt småskaliga och intima konferensen- vi var som sagt ca 90 deltagare – fick vi lyssna till:

Harriet Friedmann,  Professor Emerita of Sociology, University of Toronto
Tim Lang,  Professor of Food Policy, City,  University of London
Colin Sage,  Senior Lecturer in Food Geography, University College Cork

Förutom dessa inspirerande och erfarna forskare hade jag också nöjet att lära känna och diskutera med flertalet inspirerande personligheter bland skaran forskare, doktorander och alumner som dök upp. Antropologen Valentina Peveri gjorde intryck på mig och flera andra genom att höja en stark röst för jämställdhet under konferensen och betona hur viktigt jämställdhetsarbete är för global hållbarhet.

Det var som sagt en underbart småskalig konferens med ca 90 deltagare från 25 olika länder. Deltagarnas discipliner innefattar nutrition, ekonomi, sociologi, antropologi, agronom, miljövetenskap, arkitektur och stadsplanering. Och det är exakt den typen av mångfald som krävs för att vi ska skapa hållbarare samhällen.

Här finner du en länk till sammanfattningen av konferensen, där du också finner inspelningar av key note speakers. Länk: https://graduate.aur.edu/conference-sustainable-food-systems-diet .

Efter konferensen väntade ett litet mingel där vi fick chansen att samtala med såväl key note speakers som alla andra spännande deltagare. Sedan gick promenaden vidare ut i ett skymmande Rom. Jag ställde in siktet på tiramisu och någon sorts middag.Vilket jag fann! På en gata som myllrade av människor fann jag en liten butik som bara sålde olika sorters tiramisu. Jag valde en med amarettosmak, som jag sedan tog med mig på promenaden hem till det märkliga hotell jag bodde på.

För mig som sällan reser och har varit utomlands ett fåtal gånger i mitt liv, var det i sig såklart en fin upplevelse att få se Rom, men efter vårens pandemi och den förändring det inneburit för allas våra liv, är det nästan oerhört att tänka sig en sådan här resa och tillställning.