Dessa platser där jag känner varje sten
De där stigarna jag sprungit så många gånger
att de är en del av min essens

Byn är inte längre mitt hem
ingen mark och inget hus bär släktens namn
En gång var den allt jag visste 
Mina steg så självklara i terrängen 
Jag vet i vilka vatten som ängsullen växer
Och vilken väg som alltid är gropig
Färgen på vattnet i kranen om våren
Och blåbärens terroir 

Det är så märkligt nära och avlägset på samma gång
Min barndoms skogar
Dessa tallar såg mig växa upp
Och där framme var min ungdoms brasa 

Jag återkommer gång på gång
Söker efter något 
Vill ge något till mina egna barn
Är det förlorat här?
Finns det att finna? 

Nu går de här bredvid
En ny generation
Samma blå ögon
Och samma ståtliga tallar

Söker efter något, skatten som skulle bli deras

Då viner vinden i tallarna
Det är inte minnet
Det är framtiden
Det är den jag vill ge till er 
En framtid men med ett arv
av min egen barndoms skatter