Vegetarisk rest-lasagne

img_2257

Den där dagen i veckan då det är dags att handla, när det mesta av de matvaror vi äter här hemma varje dag är slut, så finns det ändå fascinerande mycket mat kvar att laga av – om man är lite klurig det vill säga. Som idag, när det kändes som att det ”inte fanns någonting alls att äta”, fick jag en snilleblixt i köket som ledde till en riktigt god lasagne.

Förra veckan gjorde jag en stor sats grönsaksröra med bönor – något slags mellanting mellan en ratatouille och en påbörjad shakshuka. Den blev inte uppäten så jag slängde den i frysen. Idag tog jag fram den och varvade den med lasagneplattor, tunna stekta aubergineskivor, ett paket fetaost, några matskedar havregrädde för att blöta upp lite extra, och så riktigt med riven ost (hej då ostkant). Givetvis en vitkålssallad till det. Resultatet blev ljuvligt!

Extra gott tycker jag att maten smakar såna här gånger när jag vet att jag har räddat rester från att bli bortglömde. När ”det finns ingen mat hemma” förvandlas till ”det här var det godaste vi ätit på hela veckan”. Jag vill verkligen peppa er att försöka ta de där sista slattarna, resterna och små fryslådorna och ta vara på dem i nya rätter. Gratänger, lasagne, restpizza eller soppa är några sätt att ta vara på rester. Tipsa gärna om ni har fler idéer!

img_2258img_2255

img_2245

Min lilla kille har förresten hunnit bli såhär stor! I helgen stod han upp utan stöd för första gången. Det är så fantastiskt att få lära känna en helt ny person, som är helt olik sin bror på många sätt men också delar flera av storebrors goda egenskaper. Frej är tillgiven, glad, nyfiken, envis och ”kan själv” och ärligt talat en riktig Toker. Jag är så galet förälskad i denna lilla person.

DietistannicaLämna en kommentar

Recension: Maten – Ditt bästa träningsredskap av David Ek

9789174247787

Titel: Maten – Ditt bästa träningsredskap
Utgivning: 2018
Författare: David Ek
Foto: Nadja Odenhage, Frida Wismar
Recept: Veronika EK
Förlag: Bonnier fakta
Antal sidor: 192
Kategori: Idrottsnutrition
Köpställen: Adlibris Bokus

Är du seriös med din träning? Då behöver du också vara seriös med ditt ätande och det kan David Eks bok hjälpa dig med.

David Ek (tidigare Jonsson) är näringsfysiolog och jobbar bland annat med utbildningar på Svenska näringsakademien och har undervisat i idrottsnutrition under flera år. Han har ett förflutet som elitsimmare och tränar fortfarande på hög nivå. Han har tidigare skrivit boken Magsmart . Här använder han denna kombination av yrkeskunskap och personlig erfarenhet till att presentera hur du kan använda maten för att utvecklas i dina fysiska prestationer.

Många lägger otaliga timmar på sin träning utan att ge kroppen rätt förutsättningar för att tillgodogöra sig densamma. Mat är både komplicerat och enkelt. Det är inte svårt att få till en bra grund i sin kost, samtidigt som det finns stora möjligheter för den som vill att använda mat och nutrition för att finstämma och trimma kroppens funktion. Jag tycker att författaren lyckas fånga detta på ett balanserat sätt. På ett relativt lättsmält sätt presenterar han dagens forskningsläge på ämnet idrottsnutrition och går djupt in utan att texten känns tung.

Det finns i dagsläget flera bra böcker om idrottsnutrition som baseras på forskning, så vad skiljer David Eks bok från mängden? Utan tvekan att den har en personlig vinkel. Författaren är själv närvarande i texten, vilket jag skulle påstå hör till ovanligheterna i texter med naturvetenskaplig bas. Hela boken känns fräsch och spännande, även för mig som redan läst flera böcker på ämnet.

Avslutningsvis finns i boken ett kapitel med ett antal recept som faktist är både relativt lättlagade, hälsosamma och frestande. Här samsas vegetariska burgare med lammjärpar, bars och smoothies i stil med dem jag själv gärna äter efter träningen. Dessutom ackompanjerade av snygga bilder.

Bokens layout är både snygg och lättläst, vilket avgör saken. Vill du grotta ned dig i idrottsnutrition utan att behöva vända dig till tunga fackböcker utan bilder, så ta på dig joggingskorna och spring till bokhandeln. Högsta betyg!

DietistannicaLämna en kommentar
Shakshuka Nidal Kersh recension

Recension: Shakshuka av Nidal Kersh

Shakshuka Nidal Kersh recension

Titel: Shakshuka. Jerusalems kök. Mat utan gränser
Utgivning: 2017
Författare: Nidal Kerch
Fotografer: Lennart Weibull
Förlag: Bonnier fakta
Antal sidor: 201
Köpställen: Adlibris Bokus CDON

Maträtter och matminnen. Likt en flygande matta svepte Nidal Kersh kokbok Shakshuka iväg mig på en spännande resa till en plats jag aldrig besökt: mellanöstern. Författaren beskriver Jerusalem som ett slags smältdegel där både kulturer och världsreligioner smälter samman vilket också påverkat matkulturen i området. Mellanösterns kök inspirerar mig mer och mer  i min matlagning genom sina sköna smaker och därför var det underbart att få denna bok i handen. Här finns recept på flera klassiker såsom baba ganoush, baklava och självklart den underbara tomatgrytan Shakshuka där ägg får koka i kryddig tomatsås. Författaren driver Falafelbaren på Södermalm i Stockholm så givetvis finns kungen av vegetarisk mat med bland recepten. Under min masterutbildning i nutrition lärde jag känna härliga människor från olika delar av mellanöstern och när vi satt och pratade mat – allt som oftast – dök ibland ingredienser eller rätter upp som jag aldrig riktigt förstod vad det var. Äntligen får jag nu en riktig förklaring till vad za’atar är! Jag som älskar vegetarisk mat söker ofta inspiration i länder långt bort från oss här i den kalla norden och just Shakshuka, som fått ge namn åt boken som en symbol för Jerusalems gränslösa mix av kultur, är en maträtt jag ofta lagar olika varianter av.

Shakshuka Nidal Kersh recension

Shakshuka är dock mer än bara en kokbok. Genom de första fyrtio sidorna får vi höra historien om Nidals familjehistoria, om matminnen, om fruktansvärda tyranner i historien som påverkat dagens verklighet. En i sanning spännande historia som jag hade stor behållning av där jag satt vid vårt matbord med massvis av tända ljus i mässingsljusstakar och en kaffekopp i handen och dök ned i Nidal Kersh berättelser om både hans egna matminnen, om Israel-Palestinakonfliken via matens perspektiv, och om historiska platser däromkring.

Förutom vackra, spännande fotografier och matminnen är boken som sagt också full av recept som får det att vattnas i munnen. Jag gillar när en kokbok ger mig chansen att laga nya rätter av det jag brukar ha hemma. Visst kan jag gärna addera några nya ingredienser, men jag vill inte behöva förnya hela mitt sätt att handla mat eller köpa tio nya ingredienser som var och en bara kan användas i en enda maträtt. Det håller inte i min vardagsmatlagning – och eftersom vardagen ju dominerar mitt liv så är vardagsmatlagningen viktigast för mig. Jag gillar maträtterna i boken eftersom de känns okomplicerade och ofta innehåller lagom många ingredienser för att lyckas balansera på den berömda linan mellan spännande och krångligt. Massor av grönsaker, en del för mig nya kryddor (Sumak!), mättande och sunt. Fokus på vegetabilier (även om det även finns kötträtter i boken) och massor av baljväxter vilket jag såklart älskar. Recepten innehåller ofta 8-10 ingredienser inklusive kryddblandningar och matfett vilket är alldeles lagom. Visserligen kräver det att man har vissa kryddblandningar färdiga i kryddskåpet, men eftersom samma kryddblandning kan användas i flera rätter känns det helt okej.

Vare sig du söker recept på mellanösterns bästa mat, eller bara vill ha en spännande berättelse i kokbokform och frossa i en ny matkultur så vill jag varmt rekommendera dig att addera Shakshuka till din bokhylla. Och ja just det – den är förbaskat snygg också!

 

 

DietistannicaLämna en kommentar

Marabou sockerkaka

 

Ibland bakar jag helt vanliga kakor och njuter dem med en svart kaffe ur en gammaldags kopp med fat. Sockerkaka är alldeles lagom komplicerat att baka tillsammans med en treåring. Viggo har blivit ett proffs på att knäcka ägg och får öva på att måtta upp med lite hjälp. Men enkel som den är så kan sockerkaka bli jättetråkigt med fel recept, eller jättegott med rätt recept. Här är enligt mig det rätta receptet – baserat på det gamla receptet från Marabou bakpulver, med en viss justering: jag har alltid vaniljsocker oavsett om jag har någon annan smaksättning också. Alternativet att använda margarin istället för smör och vatten istället för mjölk har jag också strukit. Ska det va’ så ska det va’ annars kan det få va’.

IMG_2739

Såhär till jul smaksätter jag kakan med saffran men annars är det rivet citronskal och vanilj i mängd som gäller. Använd gärna äkta vaniljpulver om du har. Citronen får gärna vara ekologisk när skalet används.

”Marabou” Sockerkaka

Smör och ströbröd/riven kokos att bröa sockerkaksformen med
2 ägg
2 dl strösocker
2 3/4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
50 g smält smör
1 dl mjölk
1 msk vaniljsocker eller 4 krm vaniljpulver
Smaksättning: välj mellan 0,5 g saffran/ rivet skal från ekologisk citron/3 msk kakao

  • Smörj och bröa en sockerkaksform (ca 1,5 l). Sätt ugnen på 175-200 grader.
  • Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker. Tillsätt även kakao om du tänker baka chokladkaka.
  • Smält smöret och tillsätt eventuellt saffran eller rivet citronskal om du tänker använda det. Tillsätt mjölken och ställ åt sidan.
  • Vispa ägg och socker poröst.
  • Tillsätt mjölblandningen och rör om. Tillsätt smör- och mjölkblandningen och rör om till en jämn smet.
  • Häll smeten i den smorda formen och ställ i mitten av ugnen.
  • Grädda i 175-200 grader omkring 35 minuter, tills kakan har fin färg och är kladdfri. Du kan testa om kakan är klar genom att sticka ned en potatissticka i kakan. Är den kladdfri är kakan klar. Vänta dock till slutet av räddningstiden innan du öppnar ugnen och testar.

sockerkaka

DietistannicaLämna en kommentar

Recension: Bonniers kokbok

9789174247688Titel: Bonniers kokbok
Utgivning: 2017
Huvudredaktörer: Birgit Hemberg, Fredrik Eriksson
Fotografer: Jan Bengtsson, Roland Persson
Förlag: Bonnier fakta
Antal sidor: 671
Kategori och innehåll: Grunkokbok CDON.com
Köpställen: Adlibris Bokus

Lagom till att min egen kopia av ”Vår kokbok” börjat tappa sina pärmar och bli svåröppnad på grund av hopklistrade sidor så dimper recensionsexemplaret av Bonniers kokbok ned i brevlådan. Här delar framstående kockar och matskribenter med sig av kunskap och recept i en gedigen grundkokbok. Även om jag när en partisk förkärlek till Vår kokbok eftersom både jag och mamma haft den som kurslitteratur i våra dagar (vilken jag tycker är lite häftigt) och högaktar den så ställer Bonniers motsvarighet upp med konkurrens. Vilken som är bäst? Det får jag nog svara på om jag skulle råka få tag på den senaste versionen av Vår kokbok eftersom min börjar ha en 10 år på nacken. Någon annat vore orättvist.

Det är med stor respekt för såväl redaktörer som författare och formgivare som jag bläddrar genom de första sidorna i boken. Vilket arbete det måste vara att sätta samman ett sådant verk! Boken har både fysisk tyngd och liten text vilket ger en indikation på hur stor omfattningen av recept och förklaringar faktiskt är. Och då får man komma ihåg att grundkokböcker sällan har bilder till exakt alla recept; inte den här heller; 400 bilder på 1800 recept.

Smarta register
Jag uppskattar de smarta registren och uppräkningarna över koktider som inleder boken. Framförallt gillar jag att boken i modern anda skickar strålkastarljus på vegetarisk och säsongsbetonad mat i början av boken utan att för den skull glömma bort den svenska husmanskosten. Det ligger också i tiden att peka ut vilka recept som går snabbt att laga. Att alla författare och deras respektive bidrag till bokens innehåll är tydligt deklarerade bidrar med transparens och väcker en nyfikenhet för personerna bakom recepten.

Grunderna i svensk husman
Boken utlovar själv att recepten inte går att misslyckas med och alla recept är provlagade. Om dessa recept är godare än i någon annan grundkokbok jag använt mig av får tidens mattagande utvisa. Potatis- och purjolökssoppan som jag provlagade igår gick inte av för hackor i alla fall. Liksom många grundkokböcker är det inte några revolutionerande recept eller fräsch modernitet i varken recept eller namn på desamma (något recept hade ett namn i stil med ”Kalorisnål” fisk, hallå…) men en grundkokbok ska enligt min mening ge svar på hur man gör en bearnaise, hur man kokar fisk, hur man steker kött eller kokar bönor och det gör denna bok. Jag vill kunna få se grundreceptet på köttbullar och purjolökssoppa och veta hur jag gör en traditionell brunkål. Vill man ha det fräscha finns det en uppsjö med kompletterande böcker att vända sig till.  Att receptet på tabbouleh helt saknar persilja gör mig dock lite tveksam – min syriska vän Ranim plockar persiljeblad i timmar för att bjuda vännerna på tabbouleh och både författaren bakom nya kokboken ”Shakshuka” (som snart kommer recenserad här på bloggen) och wikipedia är överens med henne om att tabbouleh är en persiljesallad…

Näringslära som fastnar halvvägs i halsen
Boken har några små baksidor och min kritik riktas främst emot delar relaterade till näringsläran (ja, det är ju för all del lite av min vinkel här på bloggen). Kapitlet som särskilt behandlar detta lämnar en del att önska. Vissa delar är luddiga medan andra tar upp viss detaljinformation och utlämnar annan, vilket i sin helhet i min mening ger en snedvinklar bild av saker och ting. Det må vara effekten av att försöka knöka in näringslära på ett alltför litet antal sidor men Birgit Hemberg som är huvudförfattare till kapitlet är matjournalist – kanske hade näringsläran vunnit på att författas av en dietist eller nutritionist istället som hade kunnat välja ut fakta lite mer nyanserat?

Fiskkapitlet saknar omnämnande av de miljögifter som finns i vissa arter. På samma sätt saknas information om innehållet av arsenik i ris. D-vitamin sägs i boken kunna bildas i huden om vi är ute men om man ska ta med hela sanningen så sker detta bara under sommarmånaderna här i vår mörka region, övriga tider står solen för lågt. Så att ”tanka D-vitamin i slalombacken funkar dåligt. Min åsikt är i detta fall att ska man säga A får man säga B; omnämns näringsvärdet bör även baksidorna nämnas i dessa fall, särskilt med tanke på att man i andra fall hänvisar till kostråd på olika sätt. En mer nyanserad och välavvägd fakta på dessa områden hade kunnat höja denna grundkokbok ytterligare och göra den till en större hjälp för sina läsare – vilket väl är tanken med att man väljer att tala om näringsläran alls?

Även i vissa andra fall får jag känslan av att man halkat halvvägs till mål, såsom när det omnämns att traditionen bjuder att man ska stoppa en enda hel, skållad mandel i risgrynsgröten – men inte varför eller vad som sedan ska hända med mandeln.

Foto – pedagogisk skolmatsfeeling
I en tid när instagram och bloggar svämmar över av supersnygga matfoton så till den milda grad att man blir avtrubbad kan jag inte låta bli att bli nyfiken på hur dagens grunkokböcker skulle se ut om någon av dessa kreativa matstylister hade fått svänga med sina trollspön över dukningarna. Bonniers kokbok är i likhet med andra grundkokböcker full av vita skolmatsalstallrikar som skickar tillbaka en till hemkunskapens dagar. Kanske bakband man händerna på fotografer och stylister involverade i skapandet av denna bok – men jag föreställer mig att man helt enkelt medvetet valt tydlighet framför konstnärlighet och eftersom en grundkokbok enligt min mening är lite som ett uppslagsverk mer än som skönlitteratur så kanske det passar sig. Men som sagt, lite nyfiken blir jag på hur det hade sett ut om boken hade fyllts med konstverk i stil med Maria Bååths fantastiska matfoton.

Allt som allt så håller Bonniers måttet för en grundkokbok men lämnar en del att önska för att få högsta betyg och rungande applåder. Lika god som någon grundkokbok blir den snygg i bokhyllan med sin tjusiga framsida (som i verkligheten har blänkande text som inte syns på bilden här). En fin julklapp till tonåringen som snart flyttar hemifrån!

Tack Bonnier fakta för recensionsexemplar! ❤

DietistannicaLämna en kommentar

Min barndoms rätter

IMG_7748I Richard Tellströms bok Hunger och Törst berättar han om hur han försökte minnas tillbaka till sina tidiga barndomsår genom att försöka knyta an till matminnen. Han började analysera sin egen matkultur och insåg bland annat att hans egen matkultur hade starka spår av en flera hundra år gammal skånsk mattradition, trots att han själv var född här i Ångermanland och alltid identifierat sig som norrlänning. Detta berodde såklart på att har skånska föräldrar som låtit honom ärva dessa mattraditioner.

Det här har inspirerat mig till att fundera över vilka maträtter jag själv har vuxit upp med. I och med att vår släkt kommer från Finland så har mina egna matvanor såklart finska anor de med. Detta tycker jag har märkts tydligaste inte genom vilka rätter vi ätit hemma, utan vilka rätter vi inte ätit. Flera rätter som mina vänner har vuxit upp med har jag själv smakat först på vuxna dagar. Det har också märkts i de ord vi använt för vissa maträtter – pannkaka har alltid varit synonymt med ugnspannkaka medan den variant som stekts i panna på spisen har varit plättar oavsett storlek.

Vilka rätter kommer jag ihåg från min barndom? Jag är född – 88  och växte upp i en by utanför Örnsköldsvik med mamma och pappa och två äldre bröder. Jag undrar ibland hur korrekt min minnesbild av vår mat hemma är för i mitt minne provade vi aldrig någonting nytt hemma, utan vi snurrade på ett (medelstort) antal rätter som återkom. De flesta var lagade från grunden och alltid goda – en eloge till min mamma för det.

Havregrundsgröt med ägg

Havregrynsgröten verkar ha haft en särställning i min barndom. Jag har många minnesbilder av att vi åt havregrynsgröt tillsammans med dagbarnen. De ville ha äppelmos och mjölk på sin gröt, men jag hade smöröga, russin och mjölken i glas bredvid. Jag har inte ätit gröt på det viset sedan jag var barn men jag kan tydligt känna smaken, hur det söta i russinen kontrasterade emot smörets sälta.

kyckling i lergryta 1

En annan rätt vi åt var grillad kyckling med ris och currysås. Mamma köpte hel, fryst kyckling på Rimi som numera inte finns kvar. När det stod kyckling på menyn fyllde hon diskhon med vatten och lät kycklingen  tina där. Alltid parboiled ris som tillbehör, kokat på helt traditionellt svenskt vis, och så samma goda, mörka currysås av kycklingens sky. På senare dagar minns jag att mamma vips kom hem och gjorde en helt annan currysås som var ljus. Tror den hade honung eller äpple i sig också. Vilken särskild händelse det var. Än idag är mamma känd i familjen för att alltid (en viss överdrift kanske men ändå) laga kyckling och ris när familjen kommer på besök. Den är fortfarande lika vällagad och currysåsen är för det mesta mörk.

På vår rullande meny i min barndom stod också såklart sveriges husmanskost nr 1: spaghetti och köttfärssås. Minns att brorsan lärde mig att krydda den med curry. Köttbullar och potatismos var önskekosten när jag låg i feber. Plättar och pannkaka åt vi också såklart, men aldrig med fläsk. Salladen bestod ofta av något som jag nog aldrig köpt som vuxen, nämligen salladskål, eller kinakål som den också kallas. Mamma lagade också rödspätta med citronklyftor, potatis och hollandaisesås gjord från sån där påse med pulver. Den hemgjorda pizzan hade topping av falukorv och ananasringar. Ibland åt vi också såna där frysta hamburgare. Pannbiff med brunsås, picnicbog grillad i ugnen åts med potatissallad om jag inte minns fel. Mina föräldrar älskade sjömansbiff som mamma lagade i lergrytan i ugnen men själv tyckte jag inte om det och tycker än idag att det är en trist rätt.

Något av det bästa mamma lagade när jag var liten var hemgjorda piroger med köttfärs. Degen var otroligt luftig och fin, lite som en väljäst pizzadeg, och köttfärsen inuti hade en särskild mustighet. Ibland lagades det ärtsoppa och risgrynsgröt hemma, men de två rätterna stenvägrade jag. Idag lagar jag dock gärna dessa rätter hemma, även om ärtsoppan gärna får vara vegetarisk. Andra soppor jag minns från barndomen är korvsoppan med purjolök, och köttsoppan – som dock aldrig hade klimp. Jag vet än idag inte hur det smakar eller hur klimpen görs.

Även om många rätter är tydliga i minnet är det faktiskt svårt att komma ihåg alla olika rätter och sätta dem på pränt. Vilka var tillbehören? Vilka grönsaker åt vi egentligen? Vilka rätter hör till vilken tidsperiod och vilka var det som jag själv introducerade efter att ha fått laga mat på hemkunskapen?

Som ni märker var det sällan vegetarisk på menyn hemma. Idag äter vi till övervägande del vegetariskt i vårt hushåll och Viggo äter vegetarisk kost på förskolan. Richard Tellström skriver i sin bok om hur vår barndoms rätter formar vår nuvarande kost och föreslår att de rätter vi tyckte bäst om som barn kanske är de vi helst väljer även idag. För mig stämmer det inte riktigt. Min kost har ändrats radikalt sedan min barndom – men kunskapen och uppskattningen för den hemlagade husmanskosten och beundran för mammas perfekta pannbiffar kvarstår parallellt med min nuvarande kärlek till veganska kikärtsgrytor. Jag undrar vilka rätter Viggo och Frej kommer att ta med sig och minnas från sin barndom – och vilka rätter kommer de lära oss att laga? Vilka kommer de själva att välja när de flyttar hemifrån?

Berätta gärna lite i kommentarsfältet om din egen matresa? Vilka rätter minns du från din barndom och hur har dina matvanor ändrats till idag?

snabbmat

Dietistannica4 kommentarer
Blogg på WordPress.com.